På hemväg från middagspromenaden möter jag en äldre man (ca 70 år). Han bor i grannföreningen och jag har sett honom flera gånger men aldrig pratat med honom.
Nu stannar vi och börjar prata. På dialekten förstår jag att han har finsk härkomst.
Givetvis måste jag då skryta över mina språkkunskaper och då säger jag den enda fras jag kan på finska: minä rakastan sinua (jag älskar dig).
Det kanske jag inte skulle ha sagt. Trots hörapparaten har han tydligen hört vad jag sagt och trott att det var allvar. Han börjar nämligen yra om att jag ska följa med upp och se hur han bor. Jag förklarar att jag bara skojade och skyndar därifrån.
Kanske bör jag välja en annan fras i framtiden.
Senare på dagen sitter jag på ljugarbänken med min trevliga grannfru. Vi pratar och solen värmer och jag märker inte att en lömsk geting klättrar upp på min fot och vidare upp under mitt byxben.
På hemväg känner jag ett obehagligt och smärtsamt stick i knävecket. Efter några steg känner jag ett, två tre fyra stick högre upp på benet, Jag börjar ana att jag fått ett lömskt odjur som kryper i mina byxor.
Väl hemma dränker jag byxorna i badkaret och hoppas att odjuret ska drunkna.
Efter flera timmar vågar jag titta efter och mycket riktigt; där flyter odjuret.
Smärtan satt i en timma ungefär. De två första sticken var stora och röda, de senare var små, giftet tog väl slut.
Att blogga är nödvändigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsformulär